Gör om, gör rätt!
Det finns verkligen flera anledningar till att renoveringen av glasverandan legat på is i några år. Det är INTE lätt att få till bra lösningar som fungerar.
Det heter ju "Ska man vara fin, får man lida pin". Det talesättet gäller tydligen renovering av gamla hus med. Fel blir det även om ingen menar det. Men det blir bra... till slut!
Förresten så har tornseglarna kommit åter. Undrar vad de tycker om att bli störda vid sitt bo? Kommer de att flytta? Eller kommer vi att tvinga dem att flytta eftersom vi bygger om? Näää... jag vill ha tornseglarna kvar! Även om de bor under takplåten. Måste ta ett snack med käre J. Eller kanske inte? Ett snack med snickarna och "råka glömma bort" att fråga käre J...? Hm... ärlighet varar längst. Sägs det.
E rä int de en...
...se e rä dä anner... eller te å mä de trejd!
En redig renovering, fotbollsträningar/-matcher, födelsedagsfirande, kaninungar, gammal krasslig häst, unge i gips... som om det inte vore nog med skola för ungarna och heltidsjobb för oss båda vuxna menar jag.
En liten lättnad blev det när gipset, till lillebrors lycka, faktiskt togs bort idag! Men den lyckan var relativ... i gengäld hamnade den galopperande faran på verkstad och unghunden hos veterinären!
Men ändock så är det ganska ok. Nog för att jag känner mej både pressad, stressad, utfattig och tömd på energi så finns det de som har det värre. Betydligt värre. På riktigt. Det blev vi också påminda om idag.
Bebisarna
Det finns inget sötare just nu! Fem stycken pigga krabater som precis börjat öppna sina ögon. En orange, två vita med lite grått och två som verkar bli svart/vita. 
Huller om buller
Den oranga
Till hälften vit och svart
Än vill de vara i boet men snart vågar de sig nog ut på upptäcksfärd... då är de ännu sötare!
Dessa djura...!
Släppte hästarna på grönbete på den sk. gräsmattan. Det tog ett par timmar så reagerade Yazzoo med att bli stappelbent, inte så gärna vilja vända sig... FAN!
Som en blixt från klar himmel kom tanken: Nu är det kört, nu är det färdigt, nu är tiden ute... var är käre J, var är geväret?
Men det var första tanken. När jag väl tänkte andra tanken kom jag på bättre tankar... FÅNG!?
Yazzoo hade ju rejäla känningar ifjol. Kan det vara möjligt att han reagerade så snabbt på grönt gräs? Nåväl, det blev snabb förflyttning tillbaka till den vanliga hagen och allmäntillståndet nu verkar ok. Han ser pigg och glad ut på ögonen. Rör sig frivilligt även om det ser lite stelt ut.
Båda hästarna har pruttat mycket och bajsat ganska grönt så det verkar som att gräset var väl kraftigt... så jag väljer att tro att det var fångkänning... så geväret får stanna i säkert förvar en tid till.
Ooops!
I väntan på att storasysters fotbollsmatch skulle dra igång så tog jag en liten motionsrunda. Eftersom omgivningarna var okända för mig så gick jag dit lusten föll på allt eftersom.
Denna stig kunde jag inte motstå:
Inte heller denna spångade led:
Som ledde fram till en utkiksplats med en vacker vy:
Men rundans höjdpunkt var ändå när jag lade ögonen på denna skylt vars text jag var tvungen att läsa flera gånger om:
En sevärdhet med en helt annan dimension. Tänk så intressant det kan vara att utforska nya ställen...!
Trappor, trappor... förbannade jävla trappor!
Redan tidigt i morse när vi mätte, vände och vred på alla mått och tog hänsyn till fönsterpartier, takhöjder, dörröppningar och fan och hans moster, insåg vi att vi inte ens fick IN en trapp! Eller jo, trappen fick plats men även om vi alla i den här familjen är under medellängd så kunde inte ens vi gå i trappen utan att slå huvudet i taket...
F Ö R B A N N A T !
Denna dag har mestadels gått åt till att både svära, skrika, konsultera bättre vetande och åka runt i stugorna för att studera andras trappor.
L-trappor, U-trappor, vilplan, golv-till golv-höjd, vagnstycken, stegdjup, steghöjd och en massa annat tills det snurrade i våra huvuden
Men skam den som ger sig! Efter mycket dividerande och beslut om radikala ändringar så har vi löst problemet. Tror vi iallafall. Hoppas vi iallafall. Så nu är det bara att köra på ett tag till!
Lite...
Men bara lite... lite
Ändå
Iallafall
Grus i maskineriet
Uppregling pågår
Bilder säger mer än ord
Glasverandan, ett minne blott!
Så är det gjort. Den vackra gamla glasverandan som var Kvarnhias signum är helt nedriven. Borta för alltid. Finito. 
Nu är det bara resten kvar. Att bygga upp glasverandan på nytt. Lite större, lite varmare och förhoppningsvis ännu lite vackrare! Verandan var onekligen i dåligt skick och sjöng på allra sista versen.
De gamla fönstren ska tillbaks (peppar peppar ta i trä...), snickarglädjen ska tillbaks i liknande form och sedan får väl framtiden utvisa vad som blir vitt och vad som blir grönmålat.
Uj, vad jag ser fram emot att se den nya verandan växa fram... och bli klar. Tänk bara vilken lyx att slippa frysa när man går upp på övervåningen!
Jag gillar linjer...
...och symetri. En viss ordning. Det ska erkännas.
Uthusdörrar ska vara stängda, trådarna i hästhagen ska vara två och stolparna stå i räta led. Kaninburarna ska stå parallellt med uthuset eller möjligen i 90 graders vinkel m.m.
När jag är ute och går så gillar jag sånt här:
Men kanske lite märkligt nog så gillar jag INTE det här:
Här har någon människa, som likt mig gillar räta linjer, planterat granplantor i räta led till förbannelse. Jag BORDE vara överförtjust men reagerar tvärtom. Jag ryser. Märkligt.
Så jag vänder blick och kropp 90 grader, ser följande syn:
Och promenerar vidare.
Undrar just om tomten står kvar...? Jepp, det gjorde den!
Ombyte förnöjer?
Lillebror utnyttjar den fria vården till fullo. Först två operationer på två veckor och nu tredje gipset på tre veckor...
...bara EN vecka kvar nu!
Jag är urdålig...
...på att tippa rätt slutresultat!
Matchen gick helt i Nordvärmlands tecken och slutade 4-0. Spelövertag, många snygga chanser och även hetsporren lyckades med sina chanser och klämde in ett par mål. Fast lägga straffen fick han inte. Han blev rätt sur, vände ryggen till och gratulerade inte sin medspelare som slog en utmärkt straff nere vid högra stolproten. Inte direkt någon trevlig gest men vinnarskallar behövs och det är roligt att se dem när de blixtrar till.
Satan i gatan, NVFF verkar ha ett starkt lag i år (igen)!
Med en match mindre spelad... vilken syn!
De nästkommande matcherna blir mot Kumla och Ölme så det blir inte lätt att behålla topplaceringen.
Bad feeling
Har huvudvärk och är på allmänt dåligt humör. Så idag tror jag på förlust, 1-3.
/Pessimisten
Prognosen ser bättre ut inför kvällen med födelsedagskalas, tårta och trevligt sällskap så vem vet? Kanske även laget rycker upp sig och utjämnar till 3-3 sista kvarten?
/Optimisten
Tillökning!
Någonstanns där inne ligger det några rosa, hårlösa små knyten. 
Hur många de är och om de lever idag vet jag inte. Häromdagen var jag bara tvungen att kolla om det överhuvudtaget kommit några bebisar. Långt nere i en varm håla fordrad med mjuka kaninhår anade jag åtminstone två varma, rosa knyten som pep när deras bo rubbades.
Min nyfikenhet blev stillad och jag lade snabbt igen det jag rört till. Vi hoppas att det finns fler ungar och att de förhoppningsvis överlever och växer till sig till små pigga yrväder.
Det papperslösa samhället...?
N E J !
Idag tillbringade jag över 2,5h, effektiv tid, vid dator och kopieringsapparat för att skriva ut de flesta dokument (inte ens alla) som behövs för utvecklingssamtalen i vår klass. Det ska tilläggas att det för en gångs skull inte krånglade ett endaste dugg med varken dator eller kopiator. Helt otroligt! Eller nja... tonern tog slut men det funkade ju med svart/vit utskrift med.
Det blev en nästan två decimeter hög bunt med tunna kopieringspapper... alltså nästan 2 0 c m !!
Nu saknas det bara några andra papper; utredningar, åtgärdsprogram, uppföljningar av dito, koll av frånvaro och några kompletterande matriser... jag druuuuuuunknar!
Dag 8
Gjutet men inte klart. 
Två envetna och trötta själar håller fortfarande på med plattan trots att mörkret fallit...
Aktuellt läge
Dag 5 - Söndagen helgades med en vilodag. Den tillbringades t.o.m. delvis i en kyrka eftersom vi var iväg på näst äldsta kusinens konfirmation. Trevligt!
Dag 6 - Formsättning och isolering av grund
Dag 7 - Armering och alla rör på plats. Tombola, grus, cement, vattenslang på plats och spadarna uppradade, redo för gjutning
Det känns ok faktiskt. Inte det minsta spännande som när vi gjorde den allra första gjutningen som blev vår tillbyggda tvättstuga. Och inte ens en gnutta i närheten av hur det kändes när vi sprutade hela undervåningen full av betong en kylig dag i november för... tänk jag minns inte ens när. Ändå var den gjutningen det allra värsta hitills under vår renovering! Den här grunden är en bagatell i jämförelse. Undrar just var jag kan ha några bilder från den fasansfulla upplevelsen...?
Äntligen lite motion!
Det har varit lite stillestånd på motionsfronten på sistone men idag lyckades jag komma ut en sväng. Jag hade ingen ursäkt eftersom jag ändå inte hade något att göra i väntan på att storasyster skulle träna färdigt.
I Torsby var det betydligt grönare än hemma i Klarälvdalen.
Årets första musöron. Dock a la Fryksdalen.
Det var lääänge sedan jag gick runt i trakterna av Valberget så jag visste inte alls vart jag skulle gå utan irrade mest hit och dit. Iallafall bättre än inget och så hamnade jag faktiskt på ett fint ställe där jag aldrig varit förut.
Toppen av slalombacken på Valberget
Långt där nere sliter storasyster på fotbollsplanen tillsammans med sina kompisar medans mamsen njuter av utsikten. Å nej, jag tog inte genaste vägen upp utan en annan betydligt flackare...
Det går framåt
Jodå, det händer saker även en lördag med snöglopp och regn...
Utgrävning pågår!
Återfyllt med singel och paddat
Så var dag nr 4 till ända. Nästa steg är formsättning, isolering, armering o.s.v.
